Hej alla! Sorry om jag inte har skrivit på ett tag men jag har haft fullt upp.
Men jag ska försöka skärpa mig  .

Sist när jag skriv så var jag hos Agneta. Så nu hade jag tänkt att fortsätta med det.

När det hade gått ett par veckor sedan när jag var hos henne senast.

Agneta ringde till mig och sa att hon hade fått reda på resultatet av testarna och frågade om jag jag kunde komma upp till kommunen.

När jag kom upp till kommunen så sa hon att jag hade dyslexi men inte så svår som vissa andra personer har.

Jag tänkte vad kul..

När jag gjorde så kände jag mig hyfsat okej men det tog på psyket ganska rejält med det hade inte jag fattar först för några dagar senare.

Efter några dagar var jag helt slut och orkade inte gå till skolan.. Det passade sig inte, jag mådde skit och kände att jag inte ville leva.  

Några veckor senare gick det över och jag tänkte inte så mkt på detta. Jag hade vänner och prata med om detta och de har stöttat mig realt mkt. Älskar dem verkligen..  

Hej Igen!

När jag ville få tag på på min mormor så skriv jag till min biologiska moster och frågade henne om don visste hur gammal hon var och om hon bodde kvar i Linköping som hon gjorde när jag var liten.

Jag fick hennes telefonnummer och hennes adress av min moster. Jag tackade henne och skickade ett stort hjärta. Min moster är bäst. 

En sommarkväll i juni för ett år sen var jag hemma hos en kompis som bodde i närheten av mig. Jag var hemma hos henne och sa att jag hade fått numret till min moster, och frågade min kompis om jag skulle ringa till min mormor eller inte. Min kompis sa att ja att jag skulle ringa. Min kompis sa

- här har du min mobil och ring.

Klockan var vid 21.30 och jag bestämde att jag skulle ringa till henne. Vi satt och pratade i två timmar när klockan var vid 23.30 så la vi på. De var riktigt kul och prata med varandra. Jag bad om ursäkt att jag ringde så sent. Min mormor heter också Monica. Så det dröjde ett tag innan Monica kopplade att det var jag som ringde.

Då var det en hyfsat lugnt studie i mitt liv.

Några år senare vart det upp och ner i mitt liv.

Ett 2007 eller 2008 började jag röka hasch och innan jag rökte på så hade jag druckit realt mycket alkohol och jag hade väl slängt i mig typ 5 st. två 6 % cider och 3 st. 5.2% alkohol.

2009 åkte jag och 14 till ner till Lettland och innan Lettland började jag ta droger och i feb 2009 skulle jag göra några tester på Kommun huset. Där skulle jag göra 5-6 olika tester på två veckor och kolla om ja hade dyslexi. Redan under tiden jag gjorde testarna pallade mitt psyke inte med. Men jag var där och gjorde de j*vla testarna och när jag var klar kunde jag gå tillbaka till skolan.

Tanten som jag gjorde testarna hos heter Agneta Hulterström

Agneta sa

- Nu kommer det ta ett tag och kolla igen alla tester som du har gjort.
jag sa- Hur länge kommer de att ta?

Agneta- 2 veckor

jag- Okej.

Agneta - Det var allt för idag. Tack för idag

Jag. Okej! Hejdå

Fortsättning följer
Tack för mig

Hej alla! Jag tänkte skriva lite om mitt liv från min födsel till mitt liv idag.

Jag heter Monica Bergström och jag är 18 år.

Jag föddes 1994 med min mamma Veronica och min halv storasyster Angelica. Min halvsyster var då 3 år när jag föddes.

Men när hon var ungefär 2-4 år var hon tvungen att flytta ifrån våran mamma till en annan familj eftersom Veronica kunde ta hand om henne. 

En dag ringde socialen till en familjen Johansson och frågade om de kunde ta mot en kvinna som skulle få ett barn och då var min mamma 29 år gammal, min mamma kom till en familj 3 månader innan jag skulle föddes.

Veronica och frun i familjen kom väldigt bra överens med varandra och Veronica trivdes väldigt bra där, men hon hade ett stort problem. Hon var narkoman och hade hepatit A,B och C. frun i familjen som Veronica bodde hos var med på förlossningen när jag föddes, precis när jag föddes skulle Veronica ut och röka.

Några månader senare stack hon ner till Göteborg och var där ett tag. När Veronica stack så ville hon ta med mig ner till Göteborg, men då sa frun i familjen som hon bodde i. Det får du inte. Hon var bestämd men rättvis mot henne. Hon ville bara mitt bästa. När jag var drygt 1 1/2 år gammal kom hon tillbaka det var i Juni en varm sommardag och Veronica satt med en varm stickad tröja och ville dölja händerna och då förstod frun i familjen att det var något som inte stämde när de var ensamma så visade hon att hon hade stuckit sig själv. Sen stack hon igen ner till Göteborg och var där tills jag var typ 3år då var det år 1997. Jag bodde under den tiden hos familjen som Veronica bodde hos. Vi skulle åka ner till Göteborg och hämta hem henne. Då ringer min mormor och säger

- Ska ni åka ner till Göteborg?

Min fostermamma - Ja det hade vi tänkt

Mormor - Gör inte det. Jag är hos Göteborgspolisen och jag har identifierat Veronica.

Mina fostermamma - Vaaaa?????!!!!!! Vad har hänt ?

Mormor - Knivmördad.

Sen dess har jag bott i den familjen som min mamma har bott. Nu heter jag Monica Bergström-Johansson
Men jag använder typ aldrig Johansson ibland har jag vill o ha lust. Funderar på att byta efternamn från Bergström till Johansson

Under en tid var jag verkligen nyfiken på min biologiska familj och jag forska fram lite och frågade Angelica om lite saker.

För drygt 4 år sedan fick jag kontakt med min biologiska moster och sen dess har vi haft kontakt.

Drygt 1 år sedan fick jag kontakt med min biologiska mormor och de är henne jag nämner i texten ovanför.

Vi har träffats en hel del under 1 år och det känns jättebra.

fortsättning följer

Tack för mig!